Bakbenshallucinationer och bogar pĂ„ rymmen.

 

Ibland blir jag lite förvirrad nÀr jag försöker förstÄ olika ridtermer och uttryck som anvÀnds vid ridning och ridundervisning.

HÀr Àr nÄgra exempel pÄ nÄgra utryck som jag ogillar (kanske för att jag inte förstÄr dem):

Tappar bakbenen, hÀmta bakbenen, trÀna bakbenen, aktivera bakbenen.

 

Jag undrar hur gĂ„r det till nĂ€r vi skall aktivera endast bakbenen, utan att hela hĂ€sten aktiveras?  

 

Ofta har de som ”jagar” bakben mindre vĂ€lfungerande grunder. D.v.s. hĂ€sten följer inte de grundlĂ€ggande hjĂ€lperna sĂ„som framĂ„tdrivande, förhĂ„llande, vĂ€ndande och sidförande hjĂ€lperna. Och man fastnar i det som jag numera kallar för bakbenshallucination, d.v.s. ryttaren inbillar sig att det Ă€r pĂ„ grund av hĂ€stens bakben som ridningen inte fungerar sĂ„ som man tĂ€nkt sig. Och allt eftersom ryttaren blir mer intensiv i att försöka pĂ„verka hĂ€stens bakben blir hĂ€sten mer och mer frustrerad och eller stĂ€nger av d.v.s. hĂ€sten slutar att reagera pĂ„ ryttarens hjĂ€lper, och den eventuella ridbarheten gĂ„r förlorad.

 

För den som fastnar i bakbenshallucinationer blir det ofta betydligt bÀttre resultat nÀr man byter fokus. T.ex. nÀr ryttaren upplever att hen inte fÄr med inner bakben. T.ex. i vÀnstervolt tÀnker ryttaren: jag mÄste driva vÀnster bakben inunder hÀsten och samtidigt ha ett ordentligt stöd pÄ ytter tygeln sÄ att hÀsten inte skjuter ut höger bog.

FĂ„r man dĂ„ ryttaren att byta fokus och i stĂ€llet flytta framdelen ett steg inĂ„t för ytter skĂ€nkel  dĂ„ kommer frambenen pĂ„ samma spĂ„r som bakbenen och motstĂ„ndet försvinner, hĂ€sten blir rakriktad och ridbarheten ökar.

 

Det hjÀlper inte att med framÄtdrivande hjÀlper försöka pÄverka bakbenens aktivitet och koordination om inte hÀsten Àr mottaglig för hjÀlperna och ryttaren kan fÄnga upp det den driver fram.

 

Eller som Kajsa Boström sÄ genialiskt formulerade i sin blogg:

”Bogar pĂ„ rymmen och tappade bakdelar. Vanskliga riduttryck som fĂ„r konsekvenser för hĂ€starna. 

Bogen sitter dĂ€r den sitter, den Ă„ker med Ă„t det hĂ„ll dit hĂ€stens kropp gĂ„r. SĂ„ om ryttaren hamnar i ett lĂ€ge dĂ€r den styrande eller vĂ€ndande hjĂ€lpen inte fungerar och hĂ€sten ”flyter utĂ„t" eller "skjuter ut bogen” Ă€r det i vanlig ordning ett handhavandefel. Det Ă€r inte hĂ€sten som skjuter ut bogen. Det Ă€r ryttaren som böjer hĂ€stens hals för mycket.

Detsamma gĂ€ller hĂ€stens bakdel, den Ă€r tĂ€mligen vĂ€l förankrad i resten av hĂ€stkroppen och tur Ă€r vĂ€l det. De nĂ€stan mytomspunna bakbenen sitter ocksĂ„ dĂ€r de sitter, varken mer eller mindre. HĂ€star anvĂ€nder i naturen för det mesta sina bakben i samspel med resten av kroppen,”.

 

Det Àr flera som varit inne pÄ samma Àmne. T.ex. skrev min fru Ia Lindholm i maj 2020 sÄ hÀr:

”Det vanligaste önskemĂ„let frĂ„n nya elever har Ă€ndrats frĂ„n tempovĂ€xlingar i tölt till att fĂ„ mer aktiva bakben alt. mer aktivitet i den ena bakbenet. 

Jag har aldrig förstĂ„tt den hĂ€r fixeringen pĂ„ bakbenen? Jag tĂ€nker att nĂ€r hĂ€sten blir ridbar och ryttaren mer erfaren sĂ„ löser det sig med bakbenen. NĂ€r jag undervisar anvĂ€nder jag sĂ€llan ordet samling, bakben och press/sĂ€tta tryck. Jag koncentrerar mig pĂ„ ryttarens position i sadeln, att hĂ€sten svarar pĂ„ de grundlĂ€ggande hjĂ€lperna: framĂ„tdrivande, förhĂ„llande, vĂ€ndande och sidförande och dessutom gör det för lĂ€tta hjĂ€lper. Och att fĂ„ hĂ€sten avslappnad och energisk, kort sagt att arbeta sĂ„ att hĂ€sten blir lösgjord. 

Jag har en ”hang-up” pĂ„ ryttarens skĂ€nkellĂ€ge och Ă€r lĂ€tt allergisk mot hĂ€lar som Ă€r pĂ„ vĂ€g mot hĂ€stens virvel. Har ocksĂ„ upptĂ€ckt att mĂ„nga som Ă€r fixerade vid bakbenen har hĂ€larna upp i hĂ€stens sidor, ja tom mot viveln, troligen för att fĂ„ igĂ„ng bakbenen. Men, det funkar ju inte.

SĂ„ MĂ„nadens tips frĂ„n mig Ă€r: slĂ€pp bakbensfixeringen och fixera dig istĂ€llet pĂ„ din egen sits och pĂ„ att fĂ„ din hĂ€st lösgjord. NĂ€r du sitter i en bra position, din hĂ€st Ă€r avslappnad och energisk och svarar lĂ€tt pĂ„ de grundlĂ€ggande hjĂ€lperna kan du börja fundera pĂ„ var bakbenen Ă€r. DĂ„ har du ocksĂ„ möjlighet att pĂ„verka hĂ€stens bakben eftersom hĂ€sten börjar bli ridbar och din sits Ă€r Ă€ndamĂ„lsenlig. Det kommer att fungera om hĂ€sten inte har ont. Och skulle hĂ€sten ha ont Ă€r det lĂ€ge att uppsöka veterinĂ€r. 

Jag tycker om den hĂ€r förklaringen av samling: ”NĂ€r hĂ€sten Ă€r lösgjord sĂ„ “framkallar” man mer energi och bibehĂ„ller lösgjordheten. Eller som jag hörde Jolio Borba sĂ€ga: ”NĂ€r hĂ€sten Ă€r lösgjord Ă€r det bara att lĂ€gga till energi”. Fast vet sĂ„klart sjĂ€lv hur svĂ„rt det Ă€r att rida med hög energinivĂ„ och bibehĂ„llen lösgjordhet. Men jag vet ocksĂ„ att nĂ€r det lyckas sĂ„ har jag nĂ„tt mĂ„let: Att kunna dansa fram pĂ„ en avslappnad, energisk hĂ€st med bra bĂ€righet.

Min frĂ„ga Ă€r: var kommer denna bakbensfixering ifrĂ„n? Är det frĂ„n oss ridlĂ€rare undrar ridlĂ€rare Lindholm”

Ja det tÄls att tÀnka pÄ hur vi uttrycker oss kring ridning. Och sÀrskilt nÀr man förmedlar sin kunskap.

Denni Bergmann Hauksson, LindnÀs november 2022

 

Återigen dessa bakben!

Återigen det dĂ€r med bakbenen!

Det pratas mycket om bakben hit och bakben dit nÀr det gÀller ridning.

Som jag tidigare har skrivit sÄ tÀnker jag aldrig pÄ bakben nÀr jag rider, och ber sÀllan elever om att pÄverka bakbenen nÀr jag undervisar.

Man hör vĂ€ldigt ofta hur viktigt det Ă€r att aktivera bakbenen, och att motorn sitter dĂ€r bak, att det Ă€r med bakbenen som hĂ€sten tar sig framĂ„t med o.s.v. 



Eftersom folk pratar sÄ mycket om bakbenens betydelse, sÄ har Àven jag börjat fundera litegrann pÄ det dÀr med bakbenen, och jag misstÀnker att motorn sitter minst lika mycket dÀr fram som dÀr bak. Att hÀstar Àr fyrbensdrivna och att frambenen Àr minst lika betydelsefulla nÀr det gÀller drivningen.

Jag har jobbat en hel del som hovslagare senaste 40 Ă„ren och skott massa olika typer av hĂ€star. Jag har aldrig dragit av en hĂ€st skor som visar sig att bakskorna Ă€r mer slitna Ă€n vad framskorna Ă€r. Och bakskorna Ă€r i regel ganska jĂ€mt slitna över hela ytan ofta lite mer pĂ„ utsidan. Jag tror att hĂ€starna sliter bakskorna frĂ€mst nĂ€r bakbenet landar och att flesta hĂ€star landar med utsidan av hoven aningen före insidan. DĂ€remot sĂ„ slits framskorna vĂ€ldigt mycket framme i tĂ„n , och en hĂ€st med stora rörelse och mycket ”driv” (en hĂ€st som bĂ„de jag, sportdomarna, avelsdomarna och massor av andra mĂ€nniskor tycker att gĂ„r vĂ€ldigt bra) kan slita en vanlig 8 mm framsko helt igenom tĂ„delen pĂ„ 6 veckor och att skons trakter Ă€r fortfarande ca 6 mm tjocka. AlltsĂ„ framskorna har blivit 0 mm i tĂ„n och 6 mm i trakterna, samtidigt som bakskorna kan anvĂ€ndas en till skoperiod.  

Jag tror att hÀstarna sliter sÄ mycket pÄ framskorna för att de anvÀnder frambenen sÄ mycket till att dra sig framÄt.

 Vad tror du?

Denni den 10 april 2024

Ess från Lindnäs Foto: Ia Lindholm

Det behöver inte vara fel att tÀnka annorlunda. Hoppas jag.

För att jag tÀnker olikt mÄnga andra nÀr det gÀller ridning.

Jag tÀnker inte samling. Och det Àr kanske för att jag har aldrig förstÄtt den ridtermen till fullo, (har aldrig gÄtt pÄ ridskola, och Àr ingen teoretiker, snarare praktiker) och för att jag har sÄ mÄnga gÄnger sett att nÀr ryttare utövar det de, och ofta deras ridlÀrare kallar för samling, sÄ kan jag inte se bÀttre en att de frÀmst bygger upp spÀnning, och all lösgjordhet gÄr förlorad.

Man ser ofta nÀr ridlÀraren sÀger t.ex. och sÄ samla mera, att plötsligt utstrÄlar ekipaget att de Àr nödiga och har svÄrt att tömma tarmen. DÄ tror jag att framför allt hÀsten kÀnner obehag.

Jag tÀnker istÀllet lögjordhet och varierad energinivÄ. Min ridning gÄr mycket ut pÄ att undvika motstÄnd och att avlÀgsna motstÄnd.

Jag funderar aldrig pÄ var hÀsten har sina ben, eller hur den radar dem under sig. Jag vet att benen finns dÀr under oss, och litar pÄ att hÀsten kÀnner sjÀlv hur det Àr bÀst att rada dem under sig.

Jag tycker mig se att oftast nÀr ryttaren och ridlÀraren börjar oroar sig för var hÀsten har sina ben, sÄ byggs det opp oro i ekipaget, oro Àr ingen skön kÀnsla, och den försvÄrar i regel kommunikationen mellan ryttare och hÀst.

NÀr jag inte kÀnner nÄgot motstÄnd i ridningen, sÄ vet jag att hÀsten har bra egen balans, och jag tycker mig se pÄ bilder och videos frÄn sÄdana tillfÀllen att hÀsten utstrÄlar nöjsamhet. Och eftersom energinivÄn Àr högre med bibehÄllen lösgjordhet desto mer kraft och stolthet utstrÄlar hÀsten.

Man seger ibland att hĂ€sten Ă€r ryttarens spegel. Det tycker jag att Ă€r en bra metafor. Studerar man ridfoton sĂ„ ser man ofta att nĂ€r ryttaren utstrĂ„lar sju svĂ„ra Ă„r, sĂ„ utstrĂ„lar ocksĂ„ hĂ€sten sju svĂ„ra Ă„r, och ofta nĂ€r ryttaren utstrĂ„lar vĂ€lmĂ„ende och stolthet sĂ„ utstrĂ„lar oftast hĂ€sten vĂ€lmĂ„ende och stolthet. 

Observera! Att Àven dÄ jag tÀnker sÄ. SÄ betyder det INTE att jag tycker att allt annat Àr fel! Det Àr bara vad jag hittills har kommit framtill att passar mig bÀst.

Och nu vill jag bara önska dig lycka till med din egen ridning, oavsett hur du tÀnker kring den.

Denni Bergmann LindnÀs 2 juni 2021

Reflektion frÄn Kajsa Boström:

"Lösgjordhet, eftergift och samling som begrepp Àr viktiga i den klassiska ridningen. Det gÄr vÀl att anvÀnda andra ord men innebörden Àr viktig.

HÀr Àr kunskapen hos trÀnare och instruktörer oerhört viktig. Det Àr nÀr det gÄr inflation i uttrycken som det blir kaos i ridningen, för ryttarna men sÀrskilt för hÀstarna.

Att hÀstarna gÄr i egen balans, dvs rör sig med elastisk kontakt i tyglarna och eftergift i ledgÄngarna men bÀr sig sjÀlva Àr nog det jag ser som viktigast. Den koden behöver ryttarna knÀcka för att utvecklas vidare i konsten.

Sen kommer ökningen av samlingen per automatik nÀr de kan kontrollera och Àndra steglÀngden i samtliga gÄngarter.

Det Àr nog tolkningen av samlingen som skapar problem inte samlingen i sig. All ridning blir krampig och man försöker rida pÄ kraft och muskelstyrka. Det Àr min tanke".

Varför lodrĂ€t sits?                                       

Svaret Àr i min vÀrld vÀldigt enkelt:

För att i den positionen har vi lÀttas för att hÄlla balansen, och eftersom ryttaren har bÀttre egenbalans, sÄ stör den hÀstens balans mindre.

Och det hÀr Àr verkligen inget nytt!

Xenofon skrev t.ex. ca Ă„r 400 före kristus: ”NĂ€r man vĂ€l satt sig – man mĂ„ nu rida barbacka eller med ridtĂ€cke – vill jag rĂ„da till att inte sitta som pĂ„ en stol, utan som nĂ€r man stĂ„r upp med benen isĂ€r. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„r man nĂ€mligen bĂ€ttre grepp om hĂ€sten med lĂ„ren, och i upprĂ€tt stĂ€llning kan man vid behov kasta spjut och utdela hugg frĂ„n hĂ€stryggen med större kraft. Benet skall hĂ€nga löst och ledigt nĂ€r frĂ„n knĂ€et. SpĂ€nner man benet och törnar emot nĂ„got kan man slĂ„ av det. Är smalbenet dĂ€remot lĂ€ttrörligt ger det efter om det fĂ„r en stöt, ock lĂ„ret rubbas inte ur sitt lĂ€ge. OcksĂ„ i överkroppen mĂ„ste ryttaren vĂ€nja sig att vara sĂ„ mjuk som möjligt; han blir dĂ„ uthĂ„lligare, och om nĂ„gon drar i honom eller knuffar honom har han lĂ€ttare att hĂ„lla sig kvar”. 

Enkelt eller hur đŸ€·đŸŒâ€â™‚ïž

Jo det lÄter och Àr vÀldigt enkelt och logiskt, men Àr det inte alltid. Och jag tror att det frÀmst beror pÄ att vi har sÄ mÄnga inlÀrda fel. Jag tror att de flesta sitsfel Àr inlÀrda och inövade över tid.

DĂ€rför Ă€r det sĂ„ viktigt att, ryttare och alla de som undervisar i ridning, Ă€r kunniga inom omrĂ„det och Ă€r noggranna med att korrigera sitsen. Jag har t.ex. aldrig ridit en lektion för min favorit ridlĂ€rare Pether Markne (alldeles för sĂ€llan och pĂ„ tok för lĂ€nge sedan) utan att han har kommenterat och korrigerat min sits, och det Ă€r jag sĂ„Ă„Ă„ tacksam för. Min hemmatrĂ€nare Ia Lindholm Ă€r ocksĂ„ pĂ„ mig hela tiden med sitsen. Det Ă€r med sitsen som sĂ„ mycket annat nĂ€r det gĂ€ller ridning, den Ă€r fĂ€rskvara. Man kan sĂ€ga att varje gĂ„ng man utför en rörelse, sĂ„ övar man pĂ„ den, oavsett om den Ă€r rĂ€tt eller fel och oavsett om det Ă€r medvetet eller omedvetet, om den Ă€r  bra eller dĂ„lig, rĂ€tt eller fel.  Och eftersom vi övar mer pĂ„ fel/dĂ„lig rörelse eller position sĂ„ blir vi duktigare pĂ„ att ha fel/dĂ„lig position. Och allt eftersom vi blir duktigare pĂ„ och vana vid att vara i en viss position, sĂ„ blir det svĂ„rare att Ă€ndra pĂ„ den.

SĂ„ mitt rĂ„d till alla som vill lĂ€ra ut bra ridning Ă€r: Mer sitstrĂ€ning Ă„t folket!   

 

 

 

 

Inom Yoga jobbar man mycket med balans. En av mina favoritpositioner är den här som heter Horse stance
Tillagd i varukorgen